Blogg D - Elements of journalism

Twitter, facebook, google +, LinkedIn, YouTube…det var i mitten av 1990-talet som de sociala medierna äntrade scenen och kom att förändra det medielandskap som vi lever i. Tiderna har förändrats, det som igår var inne och ”hippt” i medievälden kan redan idag klassas som omodernt och ute, förlegat som man burkar säga. Tv, radio, tidningar och böcker kallas idag för gammelmedia. Men hur är relationen mellan gammelmedia och de sociala medierna? Och vad är egentligen god journalistik?

Den digitala utvecklingen har lett till att i stort sett vem som helst kan producera och sprida texter. Vårt samhälle har på det viset blivit mer transparent och detta gör att journalisters arbete granskas på ett annat sätt än tidigare. Denna utveckling har lett till att journalister nu måste tänka djupare och mer kreativt i sitt arbete (Kovach & Rosenstiel, 2007). I boken ”The Elements of Journalism” diskuteras den nya journalistikens utveckling.

”Journalism's first obligation is to the truth” - Det är den första punkten av vad som kännetecknar god journalistik enligt boken The Elements of Journalism. Ett påstående som jag tror att de flesta kan hålla med om. Punkten är en av nio stycken punkter som de mest inflytelserika journalisterna i USA har kommit överens om när de skulle definiera vad som kännetecknar ”god journalistik”. De åtta följande punkterna är:

- Its first loyalty is to citizens.
- Its essence is a discipline of verification.
- Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
- It must serve as an independent monitor of power.
- It must provide a forum for public criticism and compromise.
- It must strive to make the significant interesting and relevant.
- It must keep the news comprehensive and proportional.
- Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.

Utvecklingen har också lett till att de traditionella medierna a.k.a gammelmedier har fått tagit en tydligare ställning för eller emot händelser och företeelser i vårt samhälle. Detta innebär att medierna allt mer överger principen om objektiv nyhetsförmedling.Fox News Channel tog till exempel öppet ställning mot Barack Obama i presidentvalet 2008. Fox News Channel och andra mediers subjektivitet bryter då direkt mot flera av Kovach och Rosenstiels punkter.

Trots detta svarar 100 procent av journalisterna att rätt fakta är det allra viktigaste för dem. Att få med rätt fakta (Kovach, Rosenstiel, 2007:36)
"When asked what valúes they consider paramount, 100 percent of journalists interviewed for a survey by the Pew Research Center for People and the Press and the Committee of Concerned Journalists anered "getting the facts right"

Aldrig förr har så många människor kunnat uttrycka sin åsikt. Det är egentligen rätt otroligt om man tänker efter? När alla kan sitta på sin kammare och vara journalister, skribenter, krönikörer osv. Men är det inte då som den ”riktiga” journalisten behövs? Man känner sig bäst närmast. JAG tror mer på det som jag läser i de seriösa dagstidningarna än om jag skulle surfa in på något forum eller någon blogg. Nu menar jag även om jag surfar in på tidningarnas hemsidor också. Men det är som sagt min personliga åsikt. Kalla mig gammalmodig om ni så vill.

Men de sociala medierna och de traditionella medierna växer allt mer samman. Se bara på möjligheten att kommentera artiklar och bilder som finns på de flesta av de större tidningarna. Vad är det som kommer här näst? Vad kommer vi att få se?

Jag tror varken att det journalistiska yrket eller papperstidningarna kommer försvinna, men de är tvungna att hänga med i den snabba utvecklingen som vi ser i medielandskapet på alla plan i dagensläge. Idag går allt så fort, händer det något i USA så vet vi det i Sverige på mindre än några sekunder, för det twittras och inläggen hoppar upp på våra facebook-sidor. Det är ingen som väntar tills dagen efter på nyheter. Det som händer NU är gamla nyheter om några timmar. För idag får vi reda på allt NÄR det händer, inte efter att det har hänt.

"Klockan är strax efter tolv på natten till den tionde januari och hon sitter i Volvon, på väg mot Knutby. Det råder en spöklik stämning på vägarna, knappt en bil är ute, alla verkar vara hemma och sova. Hon är liten och rädd men känner sig som en robot – programmerad att döda"

Detta kan man läsa på baksidan av boken Barnflickan i Knutby av Thomas Sjöberg. På framsidan kan man se en kvinnas ögon, ett hus och utdrag ur bibeln. Detta sammanfattar de tre element som är centrala i boken. En kvinnas kamp mot sig själv och hennes driv till att göra vad hon tror är rätt. Huset symboliserar det idylliska samhället, där ingen anade att något ont skulle kunna hända. Och sen har vi utdraget ur bibeln, gud och tron är med i alla handlingar och hos alla människor i boken. Natten till den 10 januari 2004 mördas den 23-åriga Alexandra Fossmo, samma natt skjuts grannen Daniel Linde, men överlever.

Thomas Sjöberg försöker med hjälp av polisens förundersökning, intervjuer, domstolsförhandlingar, bandupptagningar och videorekonstruktioner att skapa en bild av hur sanningen kan se ut i barnflickan Sara Svenssons ögon. Vad hände egentligen i byn Knutby natten till den 10 januari 2004? De klassiska dramaturgiska delarna finns med i boken – kärlek, svek och död samtidigt som författaren berättar historien genom material från polisen. Du kan läsa boken utan att ha någon förkunskap till vad som hände i Knutby så jag skulle vilja säga att boken är en verklighetstriller eller en roman. Själv väljer författaren att kalla den dramadokumentär. Stundvis kan boken kännas lite ”för” faktamässig, med det ger också stöd till historien. Sms, internetsidor och konversationer finns medskrivet direkt att läsa. Det ligger gediget jobb bakom framställandet av denna bok, men sen finns det även en annan sida – det som står i boken anser jag att vi har kunnat läsa i våra svenska kvällstidningar. På baksidan av boken står det ” med hjälp av undersökningsmaterial, egna intervjuer, opublicerade brevväxlingar och sms-meddelanden, ger han en delvis annan bild av förloppet än den vi fått i media” Den känslan har inte jag när jag stänger igen boken.

Det är en bra bok, ett plus är att man inte behöver känna till historien utan du kan öppna boken och läsa den som en ”vanlig” bok. Ett minus är all fakta, det blir lite för matigt stundvis. Men vänder man på det så är detta givetvis ett plus också, då det ger författaren tyngd i det som skrivs. Fast, vet vi verkligen att allt stämmer?

Vad ska man då tycka om denna form av författarskap och böcker? Ibland kan jag tycka att det är bra med journalistiskt skrivna böcker, det blir en sammanfattning av ett fall som man har kunnat följa i medierna, o andra sidan kan jag tycka att det känns fel att tjäna pengar på andra människors berättelser, fast vid närmare eftertanke – det görs ju varje dag.  Hur vet vi att det som står i denna "sammanfattning" är korrekt fakta? Att inte journalisten kryddat historien för att få oss att hänga med i berättelsen? Jag vet inte riktigt var jag står i denna fråga, är det bra/dåligt? Okej eller inte? Det är iallafall något som tål att tänkas på när man läser likartade böcker som den jag läst – Barnflickan i Knutby av Thomas Sjöberg.

Blogginlägg: B Etik i medierna

Att publicera eller inte? - det är frågan
Att vara journalist innebär att man har ett stort ansvar för det man skriver, då det kommer att läsas av många och många kommer att tro på det som skrivs. Men när är det rätt att publicera namn/känsliga uppgifter eller inte?

I publikationen ”Spelregler för press, radio och tv” har pressens samarbetsnämnd samlat de etiska riktlinjerna som gäller vid publicering av känsliga uppgifter. De pressetiska reglerna är ett stöd för tidningar att upprätthålla en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. På po.se kan man läsa hur publicitetsreglerna ska användas som riktlinjer för att på ett bra sätt som möjligt bistå medborgarna med relevant nyhetsförmedling. I punkt femton kan man läsa; ”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges” 

Vidare står det även att man bör undvika att publicera uppgifter som kan bidra till att en persons identitet avslöjas så som yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat som gör det lätt att identifiera personen i fråga.  Detta är ju som sagt bara riktlinjer och kan tolkas på olika vis av olika personer. Det är väl det som är svagheten i regelverket, att det faktiskt går att tolka på så många olika vis.

Anledningen till att jag valde att markera ordet ”allmänintresse” är för att jag blev nyfiken på vad det egentligen är? Hur ska det definieras?  Jag sökte på wikipedia och fick fram detta ”Allmänintresse är något som är av intresse för/berör många människor på ett bredare plan” Utifrån den här formuleringen kom jag att fundera på vad allmänintresse verkligen betyder. Björn Häger menar i boken Reporter att ”Allmänintresse är i etiska sammanhang inte synonymt med sådant som kan intressera allmänheten, utan intresset ska grunda sig i något samhälleligt informationsbehov”.

Pressombudsmannen skriver så här om allmänintresse i ett debattinlägg:

”En vanlig definition av allmänintresse är ”Den information som medborgaren i ett öppet och demokratiskt samhälle har rätt att ta del av”. En sådan definition säger naturligtvis inte var gränserna går, men den pekar ut en riktning. Begreppet allmänintresse innebär att företeelsen i ett bredare perspektiv är betydelsefull, viktig. Det kan vara något av samhällelig betydelse eller något som berör en större krets. Mot detta kan man sätta ett intresse som bygger på att det är kul, kittlande eller spännande att få veta: nyfikenhet”

Att som journalist sätta allmänintresset mot nyfikenheten måste vara en svår gräns att dra. Jobbar journalisten på aftonbladet eller expressen som tjänar på att sälja lösnummer, kan det (tror jag) vara svårt att hålla sig för att inte publicera mer känsliga uppgifter än om man jobbar på en prenumerationsbaserad tidning. Men även i prenumerationstidningar förekommer det att journalister går över gränsen för vad som ska publiceras eller inte. Bl.a blev DN fällda av PO i november 2011. Påföljden för dessa överträdelser brukar vara att tidningen får be om ursäkt i sin tidning, som DN gjorde.

Ja ni, allmänintresse eller inte? Ja, det är en svår fråga, att publicera eller inte även det en svår fråga. Men jag tror att om man har de publicistiska spelreglerna i ryggen så kan journalisten avgöra detta på ett bra sätt, men vi kommer nog aldrig bli av med övertramp kring de etiska reglerna i medierna.  Men vi kan ju hoppas.

A: Blogginlägg

Inte har väl någon missat att melodifestivalen är i fullgång? Ord som SKAMGREPP! och NAKENCHOCK! pryder löpsedlarna och den ena "skandalen" är värre än den andra. Jag gick under Torsdagen den 16 februari igenom pappersupplagan av Expressen och vår lokala tidning i Värmland – Nya Wermlands Tidningen (NWT). Jag fann då att båda tidningarna pryder första sidan med koppling till melodifestivalen. Expressen skriver ”Sanningen om Ranelids kropp– så får jag färgen” och NWT skriver ”Christer och Lotta gör platta och turné”. Melodifestivalen är något som ligger svenska folket nära hjärtat, ja – en del av folket i alla fall.  Många är intresserade av att läsa om vad som händer kring tävlingen och många har en åsikt om den.

Bläddrar man fram till artikeln om Ranelid i Expressen (sid.26-27) så täcks en stor del av repotaget med en bild på en springande Ranelid på en strand i Sydafrika samt lite text om hur han har fått sin tränade kropp. Ranelid säljer lösnummer hos kvällspressen så att de väljer att göra en större artikel om honom nu inte är så speciellt knepigt. Han är en otippad deltagare i melodifestivalen sammanhang och människor är nyfikna på honom, de vill läsa om honom.

bild hämtad från: (http://www.expressen.se/noje/ranelid-jag-kan-sjunga-om-jag-vill/)

Bengt Johansson skriver i sin studie ”Vid nyhetsdesken” från 2008 att det vid nyhetsvärdering finns två grundläggande styrfält som är centrala för journalistiskt nyhetsurval. Det första är att man måste fråga sig är vad publiken vill ha och den andra är mer ideologiskt färgad och handlar om vilka nyheter man anser att publiken bör ta del av och inte minst vad man anser att publiken inte bör veta något om. Expressen utgår i artikeln ifrån vad publiken vill ha. Tidningen vet att, som jag skrev tidigare att människor är intresserade av Ranelids deltagande i tävlingen, just för att det är så otippat och väljer därför att skriva om detta.

NWT tar en lokal vinkling på melodifestivalen. Värmlänningen Christer Sjögren ställer upp i festivalen tillsammans med Lotta Engberg. NWT skriver i artikel om att sammarbetet artisterna emellan kommer att fortgå. De väljer att ge sig ut på turné tillsammans plus att de ska ge ut en skriva. Här tar tidningen en riksnyhet och kopplar den med något lokalt och därmed blir artikeln intressant för läsarna, både för att det är koppling till melodifestivalen (som ligger i tiden) och för att Christer Sjögren är en lokal angelägenhet. Nyheten blir så mycket mer än bara en nyhet. 

Det finns ett nyhetsvärde i att skriva om personer med koppling till melodifestivalen – det är ju ändå ”den tiden på året”. Men om ni frågar mig, så tycker jag att det kan bli lite för mycket av allt... men som sagt, det säljer ju...


Källor:
expressen.se
nwt