"Klockan är strax efter tolv på natten till den tionde januari och hon sitter i Volvon, på väg mot Knutby. Det råder en spöklik stämning på vägarna, knappt en bil är ute, alla verkar vara hemma och sova. Hon är liten och rädd men känner sig som en robot – programmerad att döda"

Detta kan man läsa på baksidan av boken Barnflickan i Knutby av Thomas Sjöberg. På framsidan kan man se en kvinnas ögon, ett hus och utdrag ur bibeln. Detta sammanfattar de tre element som är centrala i boken. En kvinnas kamp mot sig själv och hennes driv till att göra vad hon tror är rätt. Huset symboliserar det idylliska samhället, där ingen anade att något ont skulle kunna hända. Och sen har vi utdraget ur bibeln, gud och tron är med i alla handlingar och hos alla människor i boken. Natten till den 10 januari 2004 mördas den 23-åriga Alexandra Fossmo, samma natt skjuts grannen Daniel Linde, men överlever.

Thomas Sjöberg försöker med hjälp av polisens förundersökning, intervjuer, domstolsförhandlingar, bandupptagningar och videorekonstruktioner att skapa en bild av hur sanningen kan se ut i barnflickan Sara Svenssons ögon. Vad hände egentligen i byn Knutby natten till den 10 januari 2004? De klassiska dramaturgiska delarna finns med i boken – kärlek, svek och död samtidigt som författaren berättar historien genom material från polisen. Du kan läsa boken utan att ha någon förkunskap till vad som hände i Knutby så jag skulle vilja säga att boken är en verklighetstriller eller en roman. Själv väljer författaren att kalla den dramadokumentär. Stundvis kan boken kännas lite ”för” faktamässig, med det ger också stöd till historien. Sms, internetsidor och konversationer finns medskrivet direkt att läsa. Det ligger gediget jobb bakom framställandet av denna bok, men sen finns det även en annan sida – det som står i boken anser jag att vi har kunnat läsa i våra svenska kvällstidningar. På baksidan av boken står det ” med hjälp av undersökningsmaterial, egna intervjuer, opublicerade brevväxlingar och sms-meddelanden, ger han en delvis annan bild av förloppet än den vi fått i media” Den känslan har inte jag när jag stänger igen boken.

Det är en bra bok, ett plus är att man inte behöver känna till historien utan du kan öppna boken och läsa den som en ”vanlig” bok. Ett minus är all fakta, det blir lite för matigt stundvis. Men vänder man på det så är detta givetvis ett plus också, då det ger författaren tyngd i det som skrivs. Fast, vet vi verkligen att allt stämmer?

Vad ska man då tycka om denna form av författarskap och böcker? Ibland kan jag tycka att det är bra med journalistiskt skrivna böcker, det blir en sammanfattning av ett fall som man har kunnat följa i medierna, o andra sidan kan jag tycka att det känns fel att tjäna pengar på andra människors berättelser, fast vid närmare eftertanke – det görs ju varje dag.  Hur vet vi att det som står i denna "sammanfattning" är korrekt fakta? Att inte journalisten kryddat historien för att få oss att hänga med i berättelsen? Jag vet inte riktigt var jag står i denna fråga, är det bra/dåligt? Okej eller inte? Det är iallafall något som tål att tänkas på när man läser likartade böcker som den jag läst – Barnflickan i Knutby av Thomas Sjöberg.