Blogginlägg: B Etik i medierna

Att publicera eller inte? - det är frågan
Att vara journalist innebär att man har ett stort ansvar för det man skriver, då det kommer att läsas av många och många kommer att tro på det som skrivs. Men när är det rätt att publicera namn/känsliga uppgifter eller inte?

I publikationen ”Spelregler för press, radio och tv” har pressens samarbetsnämnd samlat de etiska riktlinjerna som gäller vid publicering av känsliga uppgifter. De pressetiska reglerna är ett stöd för tidningar att upprätthålla en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. På po.se kan man läsa hur publicitetsreglerna ska användas som riktlinjer för att på ett bra sätt som möjligt bistå medborgarna med relevant nyhetsförmedling. I punkt femton kan man läsa; ”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges” 

Vidare står det även att man bör undvika att publicera uppgifter som kan bidra till att en persons identitet avslöjas så som yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat som gör det lätt att identifiera personen i fråga.  Detta är ju som sagt bara riktlinjer och kan tolkas på olika vis av olika personer. Det är väl det som är svagheten i regelverket, att det faktiskt går att tolka på så många olika vis.

Anledningen till att jag valde att markera ordet ”allmänintresse” är för att jag blev nyfiken på vad det egentligen är? Hur ska det definieras?  Jag sökte på wikipedia och fick fram detta ”Allmänintresse är något som är av intresse för/berör många människor på ett bredare plan” Utifrån den här formuleringen kom jag att fundera på vad allmänintresse verkligen betyder. Björn Häger menar i boken Reporter att ”Allmänintresse är i etiska sammanhang inte synonymt med sådant som kan intressera allmänheten, utan intresset ska grunda sig i något samhälleligt informationsbehov”.

Pressombudsmannen skriver så här om allmänintresse i ett debattinlägg:

”En vanlig definition av allmänintresse är ”Den information som medborgaren i ett öppet och demokratiskt samhälle har rätt att ta del av”. En sådan definition säger naturligtvis inte var gränserna går, men den pekar ut en riktning. Begreppet allmänintresse innebär att företeelsen i ett bredare perspektiv är betydelsefull, viktig. Det kan vara något av samhällelig betydelse eller något som berör en större krets. Mot detta kan man sätta ett intresse som bygger på att det är kul, kittlande eller spännande att få veta: nyfikenhet”

Att som journalist sätta allmänintresset mot nyfikenheten måste vara en svår gräns att dra. Jobbar journalisten på aftonbladet eller expressen som tjänar på att sälja lösnummer, kan det (tror jag) vara svårt att hålla sig för att inte publicera mer känsliga uppgifter än om man jobbar på en prenumerationsbaserad tidning. Men även i prenumerationstidningar förekommer det att journalister går över gränsen för vad som ska publiceras eller inte. Bl.a blev DN fällda av PO i november 2011. Påföljden för dessa överträdelser brukar vara att tidningen får be om ursäkt i sin tidning, som DN gjorde.

Ja ni, allmänintresse eller inte? Ja, det är en svår fråga, att publicera eller inte även det en svår fråga. Men jag tror att om man har de publicistiska spelreglerna i ryggen så kan journalisten avgöra detta på ett bra sätt, men vi kommer nog aldrig bli av med övertramp kring de etiska reglerna i medierna.  Men vi kan ju hoppas.

A: Blogginlägg

Inte har väl någon missat att melodifestivalen är i fullgång? Ord som SKAMGREPP! och NAKENCHOCK! pryder löpsedlarna och den ena "skandalen" är värre än den andra. Jag gick under Torsdagen den 16 februari igenom pappersupplagan av Expressen och vår lokala tidning i Värmland – Nya Wermlands Tidningen (NWT). Jag fann då att båda tidningarna pryder första sidan med koppling till melodifestivalen. Expressen skriver ”Sanningen om Ranelids kropp– så får jag färgen” och NWT skriver ”Christer och Lotta gör platta och turné”. Melodifestivalen är något som ligger svenska folket nära hjärtat, ja – en del av folket i alla fall.  Många är intresserade av att läsa om vad som händer kring tävlingen och många har en åsikt om den.

Bläddrar man fram till artikeln om Ranelid i Expressen (sid.26-27) så täcks en stor del av repotaget med en bild på en springande Ranelid på en strand i Sydafrika samt lite text om hur han har fått sin tränade kropp. Ranelid säljer lösnummer hos kvällspressen så att de väljer att göra en större artikel om honom nu inte är så speciellt knepigt. Han är en otippad deltagare i melodifestivalen sammanhang och människor är nyfikna på honom, de vill läsa om honom.

bild hämtad från: (http://www.expressen.se/noje/ranelid-jag-kan-sjunga-om-jag-vill/)

Bengt Johansson skriver i sin studie ”Vid nyhetsdesken” från 2008 att det vid nyhetsvärdering finns två grundläggande styrfält som är centrala för journalistiskt nyhetsurval. Det första är att man måste fråga sig är vad publiken vill ha och den andra är mer ideologiskt färgad och handlar om vilka nyheter man anser att publiken bör ta del av och inte minst vad man anser att publiken inte bör veta något om. Expressen utgår i artikeln ifrån vad publiken vill ha. Tidningen vet att, som jag skrev tidigare att människor är intresserade av Ranelids deltagande i tävlingen, just för att det är så otippat och väljer därför att skriva om detta.

NWT tar en lokal vinkling på melodifestivalen. Värmlänningen Christer Sjögren ställer upp i festivalen tillsammans med Lotta Engberg. NWT skriver i artikel om att sammarbetet artisterna emellan kommer att fortgå. De väljer att ge sig ut på turné tillsammans plus att de ska ge ut en skriva. Här tar tidningen en riksnyhet och kopplar den med något lokalt och därmed blir artikeln intressant för läsarna, både för att det är koppling till melodifestivalen (som ligger i tiden) och för att Christer Sjögren är en lokal angelägenhet. Nyheten blir så mycket mer än bara en nyhet. 

Det finns ett nyhetsvärde i att skriva om personer med koppling till melodifestivalen – det är ju ändå ”den tiden på året”. Men om ni frågar mig, så tycker jag att det kan bli lite för mycket av allt... men som sagt, det säljer ju...


Källor:
expressen.se
nwt